Jag sitter här och tänker på hur livet kan förändras!
Tidigare hade jag flaskan som det allra käraste. Den hjälpte mig att glömma, och
tröstade mig då jag låg i något trapphus och trodde at livet var slut. Det fanns inte
annat för mig än sprit (trodde jag)
Det enda radikala som hände var att jag, med jämna mellanrum togs in för avgiftning
och på ”torkar” där jag vilade upp mig en tid för att orka ut och dricka igen.
Jag började dricka då jag var 10 år,och redan som 15-16 år var jag klassad som grav
alkoholist. Egentligen skulle jag inte leva nu!
Mina organ var helt förstörda då jag slutade med droger för två år sedan. Jag måste
haft en skyddsängel som hjälpt mig att överleva.
I rummet intill ligger min lilla 5-årige son och sover. Snart vaknar han och ropar
PAPPA!
Då vill han att jag kommer in och kramar och pussar honom. Jag har fått vårdnaden
om Urban, som han heter, och jag känner sådan lycka som byta spriten mot min son
som jag älskar över allt annat.
Jag, som missbrukat allt som kan missbrukats, har tagit mig ur träsket, och får leva
nyktert med Urban. Jag är stolt,och Urban är stolt över att pappa inte längre dricker
alkohol i någon form.
Det här tankar som kommer ofta. Jag kan knappt tro det själv, att en sådan
förändring skett med mig. Detta är en liten del av mitt 25-åriga drogmissbruk och
fram till att få ta hand om min son på heltid
Tack Länken allt stöd jag fått!